Blogg 5

Den här boken ”ondskan” har två vändningspunkter och det kan man märka tydligt. Den första vändningspunkten är så klart att han börjar ett nytt liv när han börjar Stjärnbergs internatskola. Han flyttas från sin far som är hans värsta mardröm enligt mig. Erik blir inte slagen mer, han är ”fri” från sin far och kommer att sluta lida. Han trodde såklart att det skulle bli bättre, men om man tänker efter så var det flera saker som blev bättre en sak är att hans pappa inte kan slå Erik mer och den andra är att han slipper vara i sitt gamla gäng. Han slipper misshandla elever i sin gamla skola, men eftersom det är under 1960-talet var det tillåtet att bli slagen av läraren och föräldrarna. Eriks ”mardröm” fortsatte i Stjärnbergs eftersom det var de äldre som ställde till problem och att Eriks attityd var dålig vilket ledde till mer problem. Han lydde inte fjärderingare utan bara rådet vilket också ledder till mer problem för Erik.

Den andra vändpunkten är vid slutet av boken. När han slutar Stjärnbergs internatskola åker han tillbaka till sitt hem och har fått sina betyg tror pappan att han fortfarande kan slå Erik. Han förstår inte att Erik är en mogen person vilket han också var tidigare, men han har blivit mer vuxen. Hans rädsla mot sin far försvann, han var inte längre rädd för honom. Mamman var väldigt stolt över Erik att han hade klarat av skolan och fått ganska bra betyg, men pappan däremot var missnöjd när han började berätta om Marja som han var förälskad i och han försvarade även henne. När de gick in i sovrummet som gamla tider stannar Erik upp och säger ord så att farsan dör utan att han ens har gjort något. Det han sa till fadern var ”Nu ska du lyssna på mig farsan. Du är ondskan själv och såna som du ska förgöras. Om ungefär en halvtimme kommer du att befinna dig på Sankt Görans sjukhus. Du kommer inte se på något av ögonen. Ditt näsben kommer att vara avslaget på flera ställen. Din ena arm kommer att vara bruten och du kommer att sakna en del tänder. Du kommer inte våga berätta, du kommer säga att du ramlat i en trappa. Fast ingen kommer tro dig (s.282).

Jag tycker att Erik gjorde det rätta, men han menade inte att han skulle dö utan han ville bara skrämma honom. När jag läste hur Erik blev slagen de första sidorna ville jag bara att Erik skulle slå sin far, men det gick inte. Han var för rädd, han kanske inte hade full mognat då. Det jag trodde var att Erik skulle slå ner sin far tills han inte vågade göra något mer. Jag hade velat se Erik slå sin far så att han kunde hämnas. Men som sagt att hämnas är ingen bra lösning på saker så det bästa är att prata med personen, precis som Erik gjorde, men han skrämde sin far till döds. Jag har inte läst någon liknande bok, men jag måste säga att den verkligen är bra och författaren är verkligen bra på att lägga till effekter på något sätt. Det jag gillade var när Erik sa till sin far ’’Du är ondskan själv och såna som du måste förgöras’’ precis det rektorn sa till Erik.