Eddie- Blogg 5

Upplösningen

Vändpunkten i denna bok, enligt mig, var när Erik fick brevet av hans familjeadvokat.
I brevet stod det att Erik inte kunde bli reglerad, eftersom att när Silverhielm och rådet öppnade Eriks brev som han fått av sin flickvän, bröt de mot lagen och om Erik skulle bli reglerad, skulle advokaten stämma skolan och det skulle bli skandal för skolan, vilket de inte alls ville ha, eftersom Det där med trapporna var väldigt misstänksamt. Då förstod Erik att han nu kunde hämnas på Silverhielm och inte bli reglerad. En kväll gick Erik efter Silverhielm och när Silverhielm hade vandrat långt från skolan där ingen bodde eller kunde höra honom, hoppade Erik fram och hotade med att döda honom. Han berättade att ingen kunde höra honom här ute och att ingen skulle hitta honom på flera år. När han insåg att Silverhielm var tillräckligt rädd tog han upp det där med bajset en gång till och fick Silverhielm att kräkas. Han tyckte att han hade hämnats nog på Silverhielm och gick därifrån.
När Erik kom hem och än en gång fick det där smygslaget vid matbordet, kom han fram till vad ondskan innebar och vem som var ondskefull. Han kom fram till att ondskefulla personer var personer som faktiskt förstod hur mycket de skadade andra människor men ändå fortsatte att skada dem. Han kom fram till att var än han var, skulle det finnas ondska, oberoende på hur mycket han kämpade att förgöra den. Han kom fram till att Silverhielm och hans pappa var ondskan, de skadade folk hela tiden och njöt av det, de var sadister. Men ändå sa han till sin pappa, i slutet av boken, att hans pappa var ondskan själv och sådana som du måste förgöras.
Bokens slut var väldigt passande. Erik hade byggt upp styrkan och modet att konfrontera sin pappa. Han hade berättat vad som skulle hända till pappan, inte bara för att se till att pappan blev rädd, utan också för att kunna skriva slutet som han skrev det. När boken slutade med att Erik tog de första långsamma stegen mot den förstenade mannen, visste vi ungefär redan vad som skulle hända, men slutet var ändå så pass öppet. Författaren ville att vi själva skulle komma på ett passande slut utifrån vad vi själva visste om boken. Kanske skulle pappan slå ihjäl Erik i hettans stund, att han var sadist hjälpte inte direkt, eller så skulle Erik vinna slagsmålet och träffa sin flickvän och bästa vän och leva lycklig ii alla sina dagar, det var upp till läsarna att bestämma hans framtid.