ändpunkten i boken är tydlig. När Erika var i sin gamla skola bråkade han med alla och alla slogs och han var den "populära". Men när han skulle flytta till internat skolan så trodde Erik att han skulle slippa alla problem och när hans pappa slog honom och att han kunde få en framtid i den nya skolan, men så blev det inte. För i den nya skolan var det ju kamrat uppfostran och om man inte gjorde som de 12 killarna sa så fick man slåss. Jag tycker det var bäst på slutet, när han åkte hem från internat skolan och visade sina föräldrar betygen men sedan så ville hans pappa slå honom igen men då hade han mognat och han vågade ställa sig upp och försvara sig själv och han sa till sin pappa: "Du är ondskan själv och såna som du måste förgöras, om ungefär en halvtimme kommer du befinna dig på Sankt Görans Sjukhus. Du kommer inte se på något av ögonen, ditt näs ben kommer vara avslaget på flera ställen. Ditt ena arm kommer vara brutet och du kommer sakna en del tänder. Du kommer inte våga berätta, du kommer säga att du ramlat i en trappa, fast ingen kommer tro dig". Jag tror inte att han menade det han sa men jag tycker att Erik gjorde rätt för att jag själv hade inte orkat bli slagen av min egen pappa.
Erik är stark trots allt han har gått igenom i sitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar