logg 4

Logg 4

När Erik anländer till Stjärnberg är han full av förhoppningar och en vilja att starta om sitt liv. Att göra något av sig själv och de studiemöjligheter han själv vet att han har. Men hans förväntningar blir minst sagt inte uppfyllda. Stjärnberg är en skola fylld av terror, precis som Läroverket. Men terrorn är av en helt annorlunda sort, den är mer hotfull och intensiv. Skolan styrs av eleverna när det inte är lektionstid. Bland det första Erik får reda på när han kommer till Stjärnberg är att lärarna aldrig slåss, och detta blir han självklart väldigt glatt överraskad över. Men Eleverna har bildat “Rådet” som består av fjärderingare, och detta råd är de personer som styr och för den berömda Stjärnsbergskamratandan, som innebär att “Rådisarna” (som medlemmarna i rådet kallas) läxar upp, förnedrar och misshandlar de som är “uppkäftiga” och yngre. Erik tolererar så klart inte detta, även om han beslutat sig för att undvika våld tills det är absolut nödvändigt. Han vägrar till en början och blir dömd till en massa olika straff av rådet. Våld mot de som är “uppkäftiga” är inget ovanligt och Erik råkar ut för en hel del tråkigheter av de äldre eleverna, mest av fjärderingare och elever ur rådet så klart. Erik provocerar och försöker vända resten av de dåligt behandlade mot ledaren av rådet för att få en förändring. Detta är ett exempel av en extern konflikt, mellan Erik och rådet, en extern konflikt är konflikter mellan två eller flera personer, eller mellan gott eller ond.

Boken har en del väldigt fina poänger om våldets nödvändighet i olika lägen. Om man ser över hela boken så slåss Erik egentligen väldigt få gånger men vinner så otroligt mycket respekt genom andra metoder. Ett bra exempel på detta är när han vild som ett djur jagar ut Silfverhielm i skogen i slutet av boken, för att slå honom gul och blå tror man som läsare, och märker att Silfverhielm har samma föreställningsbild. Men Erik rör honom inte mer än att han fäller honom till marken. Med ordens makt och den respekt Silfverhielm har för honom redan innan, knäcker han Silfverhielm på ett mycket underbart sätt. Till slut klarar inte Rådets ledare och skolans stolthet mera, utan kräks hejdlöst stående på alla fyra med Erik stående ovanför honom. Denna scen talar så mycket mer om respekt, makt och hämnd än vad en våldsscen någonsin skulle göra. Erik har det fulla övertaget om Silfverhielms psykiska tillstånd, en makt så mycket större utöver den makt man får genom våld. Erik visar läsaren ett mycket effektivare alternativ till våld, ordens makt framför handlingens, tycker jag.

Om man tänker efter så är Erik mycket bra på att slå tillbaks, speciellt mot medlemmarna i rådet, det som jag främst tänker på är de olika strategierna och teknikerna han tänker efter innan han slår till och som sedan visar sig att det gick som han tänkt. Det visar hur intelligent han verkligen är. Jag tror att när hans farsa slog han, tänkte han för sig själv hur han kan slita sin farsa i bitar. Detta sätt Erik tänker ser jag en liknad i en annan bok jag har läst, i ungefär alla Sherlock Holmes böcker och filmer använder han sig av samma slags taktiker som Erik gör när det gäller slagsmål scener, han tänker efter exakt var han ska slå och hur. En skillnad som jag ser klart mellan Holmes och Erik är att Holmes slår ner sin fiende och snabbt försvinner därifrån, som om han inte har något med honom att göra längre, medan hur jag ser det så stannar Erik faktiskt kvar efter han slagit ner sin eller sina fiender och visar inte ett dugg rädsla alls, och har inga problem med att själv få stryk. författaren till Sherlock Holmes skriver ner det för att visa hur bra Holmes kan läsa av andra människor genom sitt jobb som detektiv. Jan Guillou skriver ner det för att också visa att Erik är en smart person och att han vet punkterna där man ska slå, för han har upplevt det själv när hans pappa har slagit honom i hans ömtåliga punkter.


Det finns många små interna konflikter i boken. I början av boken ställs han inför ett dilemma när han är med i ett gäng i läroverket. Han måste antigen lyda gänget instruktioner och slå ner en stakars kille eller bli utsparkat och resten av hans tid i skolan bli kallad mes och känna sig utanför. När någons vän t.ex. röker och man vill komma in i gruppen och inte vara ensam, brukar personen själv röka. När det gäller Erik så gjorde han inte som gänget sa, anledningen till det kan vara att efter allt stryk han har fått av sin pappa har han lärt sig en läxa om att slå andra.