Ondskan - mitt femte inlägg

Den här boken var spännande och intressant just för att den var annorlunda och handlade om tillbaka några år i tiden. Författaren har gjort ett jättebra jobb och lyckats fånga mitt intresse men även många andras tror jag. man fick läsa och lära sig hur mycket våld det var i skolorna. Men även sånt finns idag. Det finns säkert många som känner igen sig, kan både vara våld hemma eller i skolan. Jag själv känner inte igen mig eftersom att det pågår ingen våld hemma hos mig och heller inte i min skola. Jag tyckte om boken jätte mycket för att man fick läsa om hur människor lever, man läser och lär sig om folks känslor. Boken rörde mig för att jag hade aldrig läst något sånt här liknande om hur hemskt en persons liv kan vara eller hur folk använder folk på oskyldiga eller använder våld över huvud taget. Hur kan sådana personer inte ha känslor för vad dom gör? Hur kan dom se folk bli skadade? Det är hemskt tycker jag.

Hade jag funnit mig i likadan situation som Erik hade jag gjort allt vad som krävts för att stoppa det som pågick, jag hade pratat med den närmsta person som betyder mest för mig och jag tror säkert att han/hon hade hjälpt mig i alla situationer.

En av dem bästa sakerna i boken var när Erik fick flytta, att Erik fick flytta innebär att han fick slippa sin fars slag.

Den pressen Erik hade hemma med sin far var hemskt. Det är en press jag aldrig skulle tänka mig leva med, jag ser Erik som en starkt och smart person, på alla sätt som händer i boken.

När Erik slutade skolan fick han åka tillbaka hem till Stockolm, hans mamma var stolt över Erik medans pappan tyckte tvärtom. Då uppstod det en konflikt mellan Erik och hans far, och för första gången i Eriks liv vågade han försvara sig och stå för det han tyckte. Erik hade blivit en man, som längre inte var rädd för sin far.

Hade jag befunnit mig i samma situation som Erik hade jag letat efter någon att prata med eller hjälpa mig med min situation där hemma, jag hade inte varit tyst om det utan på alla möjliga sätt få ett stopp.