I boken utspelar de sig inte på många ställen, antingen i skolan eller i hemmet. Men som jag tycker gör Guillou miljön ändå varierande. Han beskriver inte med enkla ord, han använder verkligen färgande meningar som beskriver hur det ser ut, gör omgivningen ganska uttrycksfull som kan medge en känsla. ’När man har kommit in i läroverket var skolan inte längre på lek’. Meningen kan tas på olika sätt men som jag tycker att han menar att när man har kommit in i läroverket så är det disciplin och konsekration i skolan som gäller, att det är en bra skola.
Jag tror att Guillou använder sin omgivnings beskrivning för att stämningen ska förstärkas, alltså med mer känsla. Han beskriver inte bara synen runt om med djupa ord, också med lukt, känsla och handling. Han jämför också olika ställen, hur Erik betedde sig hemma och när han då gick i läroverket och i Stjärnberg. I hemmet var hans pappa den som styrde och Erik var den som aldrig sa emot och blev slagen. I Läroverket var Erik inte samma Erik. Där var han överhuvudet. Han styrde där, var den som gav slogs och ledaren. I Stjärnberg ville han ändra sin så kallade status. Inte vara den som slogs. Han ligger lågt där men hade ändå en lite kändisskap där bland eleverna i och med att han inte startade slagsmålen utan bara försvara sig.
Man kan verkligen få en bild i huvudet om hur allt ser ut, lukt och känsel. Han målar verkligen upp bilder genom att beskriva genom att berätta. ‘Farsan kom inte rusande, han kom sakta gående och satte ner hälarna i golvet så att stegen skulle höras tungt. Då rös Erik av rädsla’. Här förklara han känslan innan något ska hända, spääningen växer och man vill bara läsa mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar