Inlägg nr 5

Jag tycker att det finns två vändpunkter i den här boken och vändpunkterna är väldigt tydliga och de berättar tydligt att något nytt börjar i Eriks liv. Den första stora vändpunkten är när Erik börjar på internatskolan Stjärnberg och då slutar Eriks lidande som han upplevde hemma, när hans far slog honom dagligen. Erik trodde att han skulle få ett bättre liv på den nya skolan, det fick han delvis för att han slapp det värsta i hans liv, alltså hans far. Nu var far inte nära honom och det kändes som en lättnad att slippa fars stryk. Å andra sidan slutade inte våldet helt för att Erik slogs och blev slagen på Stjärnberg, eftersom på den tiden då Erik levde kunde stryk inte undvikas, det var ett sätt att leva på. Den andra vändpunkten sker i slutet av boken då Erik avslutar skolan, får sitt betyg och återvänder hem igen. När Erik kom hem trodde hans farsa att han kunde fortsätta slå och misshandla Erik, men Erik var nu mogen och han bestämde sig för att inte lyda far längre. En kväll efter middagen ville Eriks farsa slå honom med skohornet, just då fick Erik nog och gick och låste sovrumsdörren inifrån. Då sa Erik till farsan att han skulle lyssna på Erik noga, för att Erik nu skulle slå honom så illa att farsan skulle få uppsöka sjukhus. Hans pappa slutade nästan att andas av rädsla och Erik fortsatte skrämma honom ännu mer, tillslut förstenades farsan av Eriks ord och han dog utan att Erik gjorde något mer.

Jag tycker att det var vettigt gjort av Erik att skrämma farsan till döds, för att Erik var tvungen att befria sig från all våld som han blev utsatt för, han kunde inte förtsätta leva på det sättet, han upplevde både fysisk och psykisk våld. Det märktes att Erik inte längre kunde stå ut med våldet, eftersom han sa samma ord till sin far som rektorn sa till honom på Läroverket " Du är ondskan själv och såna som du ska förgöras". Jag tycker att Erik blev djupt sårad av dessa orden som rektorn sa till honom, för att ingen visste hur Erik hade det hemma och att farsan var ondskan, inte Erik. Slutet är inte lyckligt, men det är ett passande slut, eftersom det inte kunde slutat annorlunda, Erik hade behov av att hämnas på sin pappa för allt han hade gjort mot Erik.