Eddie- Omdömet

Omdömet

Jag vill börja med att säga att ”Ondskan” är en av de bästa böckerna jag någonsin har läst. De första 50 sidorna var jag inte väldigt förtjust i, för att de handlade om kriminalitet och barnmisshandel, jag menar nu inte att jag hade skrivit annorlunda, de sidorna var väldigt viktiga för boken, men jag säger bara att jag verkligen fångades upp av boken när Erik flyttade till Stjärnberg.
Jag tycker att budskapet med denna bok var att våld löser ingenting, det är bara en enkel och tillfällig lösning på ett problem. Den som använder våld har alltså inte tänkt till väldigt mycket. Saken är, som många har sagt tidigare, att våld bara föder upp hat som i sin tur föder upp mera våld. Om våldet inte hade funnits i Eriks liv, om hans pappa inte misshandlade honom, hade Erik levt sitt liv i frid, det hade inte funnits något hat, det skulle inte finnas några ärr på hans händer, eller något dåligt minne på Stjärnbergs. Men å andra sidan hade Erik kanske fortfarande umgåtts med sina falska vänner, han hade aldrig träffat Pierre eller hans älskling. Men våldet fanns, det har funnits väldigt länge, det kanske t.o.m. har funnits när två grottmänniskor slogs om vem som skulle äta den där växten eller vad det nu var, men skillnaden där var att de inte visste bättre.
Så varför finns det fortfarande våld idag i samhället efter en så lång utveckling, varför slåss man, varför krigar man fortfarande? Är det för att man står upp för vad man tror på, eller är det för att man blev uppfostrad så, lärde man sig det i skolan? Är det så att våldet har funnits omkring oss så pass mycket att det har blivit en del av oss, att det har programmerats i vår hjärna?
Jag tror att Jans budskap var en fråga. Hur stoppar vi våldet? Med mera våld som i boken? Eller så bara förlåter vi som i Bibeln, eller Koranen? Det är för var och en att bestämma. När du får den lusten att slå någon, frågar du dig själ, i vilken värld vill jag leva, i den med eller utan våld? Jag menar nu inte att man bara ska förlåta och gå vidare, man ska stå upp för vad man tror på, såklart, men man ska inte använda våld, vilket är svårare för vissa än andra. Hade jag varit i Eriks skor, hade det varit svårt för mig att inte använda våld, som det var för honom, och han hade tänkt långt och hårt på hur han skulle ta sig ut ur knipan utan våld, kanske det t.o.m. finns problem som bara kan lösas med våld, Silverhielm och pappan lyssnade inte på förnuft, vad annat hade Erik kunnat göra?

”Ondskan” var en roman som innehöll lite självbiografi. Varje person pratade på sitt egna sätt, vare det sig enklare meningar till lite krångligare val av ord. Då och då glömde författaren ett eller annat kommatecken, men det hade inte någon betydelse, jag fick bara läsa om meningen. Ibland använde sig författaren av kursivt typsnitt i dialoger mellan Erik