Inlägg 4

Svenska tredje loggen, Salar


Boken utspelar sig ungefär mellan åren 1950-1960. Jag kan dra denna slutsats genom en mening som lyder: Sen drog han upp byxorna och gick in på sitt rum och fram till grammofonen. Elvis Presleys nya låt hette Heartbreak Hotel. För det första så uppfanns grammofonen i slutet på 1800-talet. Det som gör årtalet mer exakt är det faktum att Elvis levde i de årtalen som boken utspelar sig. Vi vet att det är en självbiografisk bok som handlar om Jan Guillou liv som tonårig, eftersom Guillou är ganska gammal nu så kan man räkna ut att boken är också gammal.

Boken utspelar sig först i Stockholm på realskolan där Erik gick, där beskriver han vad de gör, vad de säger och vad Erik tänker mer än själva miljön. Sedan utspelar sig boken på internatskolan Stjärnbergs, några mil utanför Stockholm. Här beskriver han lite mer hur det ser ut, t.ex. när Erik kommer dit och får sig en titt på idrottsanläggningen: ”de röda kolstybbsbanorna verkade perfekt skötta, fotbollsplanen var jämn som om den byggts med vattenpass och gräset var saftigt och välklippt utan kala fläckar”. Inne i internatskolan på elevhemmet där Erik skulle bo, såg det trist ut avlång grå och barackliknande i två våningar. . I Eriks rum var väggarna vita och alla möbler grå.

Jag tycker att gården i skolan är fint, man kan nästan tro att en kändis bor där. Internatskolan är direkta motsatsen till fattig och i och med att det bara är en skola för rika personer som hade mycket pengar och avgifterna var dyra så var kravet på Stjärnberg själva att allt skulle vara modernt och nytt, (d.v.s. Snyggt och rent för det mesta,) man kan tro att ägarna av skolan använder gården utanför skolan till att locka människor till deras skola, men inåt i skolan är det hur fult som helst, speciellt i elevernas rum. Det visar hur själviska ägarna faktiskt är, det är inte så konstigt de inte gör något när ett slagsmål bryter ned, eller att de anställer en nazistisk lärare. Lärarna har förpassats till passiva betraktare. Det som pågår utanför klassrummet är inte deras sak – så länge eleverna håller sig inom lagens ramar. Den ende av lärarna som bryr sig är Tranströmer. Han reagerar med avsmak mot vad som hände Pierre; ”Vad som skiljer människan från djuren är moralen, förmågan att skilja gott från ont”, menar han uppgivet. Erik beskriver även personerna och hur de rör sig och vad de gör mycket bra som t.ex. här: ”de flinade upp sig lite nervöst och rörde på sina löjliga garder samtidigt som de tog ett tveksamt steg framåt så att de var inom räckvidd”. Det är bra att man för se hur Erik tänker.

”Farsan kom inte rusande, han kom sakta gående och satte när hälarna i golvet så att stegen skulle höras tungt. Då frös Erik av rädsla". När jag läste denna mening såg jag framför mig en liten Erik som gömmer sig bakom kanske en soffa eller sin mamma för han är livrädd, och pappan är ett slags monster som kommer närmare och närmare med tunga steg. Det är nästan som i en skräckfilm, man blir lite rädd och nervös men samtidigt undrar man vad som kommer att hända sedan. Att han kom in sakta in i rummet ger läsaren spänning, p.g.a. ljudet från hans skor, om han hade sprungit in hade det mer varit som en överraskning, läsaren hinner knappt tänka vad som just hände. Författaren använder också ordet frös som en känsla mycket smart för Erik frös inte på riktigt, men det som ett ordspråk, när man fryser så skakar man. Det ger läsaren en obehaglig känsla att han är så rädd att han ”fryser” det gör att man nästan ”fryser”
själv.

Han låg på sin säng och tittade längs spindelväven i stuckaturen och utefter takets sprickmönster". När de flesta läser denna mening är deras första tanke att de lever i ett mycket gammalt hus och att de är fattiga. Jag tycker att det är helt fel, jag ser det så att det inte är pengarna som har orsakat att hans rum är så smutsigt, utan snarare hat eller kärlek. De är inte fattiga, hur skulle de ha råd med att skicka Erik till internatskola då, bara det kostar mycket. Anledningen för att hans rum är sådär är kanske för att slippa bli slagen av sin pappa och han låser in sig, som de flesta vet tycker killar inte om att städa, det gör inte jag heller. Eller har hans pappa tvingat han att vara i sitt rum och han får inte komma ut, så att pappan slipper se hans ansikte. Vi vet att mammor brukar städa hemmet, Eriks mamma bryr sig väldigt mycket om Erik så mycket att hon glömmer andra saker som t. ex att städa Eriks rum, eller att hon helt enkelt inte får gå in till Eriks rum. Att bara tänka på det gör mig lite tårögd, och jag tror det är meningen.

Några saker kan jag se framför när jag läser och ser jag inte så bra. Slagsmålen är väldigt utförligt beskrivna. Man känner nästan slagen själv. Även alla skador som uppstår under slagsmålet såg jag framför mig. När Erik blir slagen, står det mer detaljerad hur han blir slagen, hur det känns och var det sker, det fokuserar Guillou mest på i min åsikt. Sen när det är dialoger eller när svåra ord kommer fram som jag inte förstår då blir det lite dimmigt. För mig spelar det ingen roll om man ser eller inte, Guillou vet att alla svenskar vet hur Stockholm ser ut eller hur en internatskola ser ut. Det han tror eller att svenskar inte vet om är när en person blir slagen, hur det påverkar han och hans familj, likadant som Guillou blev slagen, och det har för följt han resten av hans liv. Det fokuserar han mest på.