Inlägg Tre

Boken utspelar sig i Eriks hem på skolan (skolgården) och på internatskolan (Stjärnbergs).

Jag tycker att det som gör boken spännande är det att han beskriver väldigt noggrant och bra, när jag läser ungefär en sida kan jag se bilden helt klart i huvudet som om det vore jag.

Jag har hittat ett bra citat ’’Den som första gången gick in genom den tunga ekporten och genom de mörka korridorerna med de höga valven visste att han började ett nytt liv. När man kommit in i läroverket var skolan inte längre på lek’’ Jag tror att han menar att leken är slut, man måste ta skolan på allvar. ’’Glöm det förflutna och tänk på det som händer nu’’ Jag tänker att den gamla skolan är ingenting jämfört med internatskolan ’’När man kommit in i läroverket var skolan inte längre på lek’’ Vill man klara sig måste man kämpa och ta det på allvar. Man måste göra sina läxor och lyda de stränga orderna.

Jag kan tänka mig hur det kändes för Erik att börja en ny skola som är mer allvar, där de slåss, tvingar de mindre åriga att göra saker. Han känner ingen där, och det är svårt att börja en ny skola där man inte känner någon. Jag kan också tänka mig hur det låter att vara där men inte hur det luktar, det är svårt att inbilla sig lukten.

’’Farsan kom inte in rusande, han kom sakta gående och satte ner hälarna i golvet så att stegen skulle höras tungt. Då frös Erik av rädsla’’

Det är en av dem bästa citaten jag läst hittills. Det är för att varje gång jag läser det citatet känns det som om det är jag som är där och att pappan ska komma, jag vill bara springa därifrån. För varje steg kom han närmre och det är då jag tänker vad tänker han göra? Varför slår du inte pappan?

”Hur kändes Julius? (pekpinnen) skrek professorn, Har magistern redan slagit?”

När jag läste den citatet blev jag förvånad av att Erik inte fick ont ett dugg. Det var som om någon pilade med en pinne. Hade det varit jag hade jag skrikit eller kanske gråtit. Att han inte får ont är för att det är en vana för Erik, han blir ju slagen varje dag av sin far av olika redskap och det är ingenting jämfört med pinnen. Jag tror också att Erik fick ont, men han ville inte vissa sina känslor som att han får ont eller att han börjar gråta. För honom är det kanske förnedrande.

”Sover du Pierre? – Ja nästan -Jag ville bara säga att du är min kompis. – Du är min kompis också, Erik. Du är den enda kompis jag haft på det här plugget”

Den meningen gillade jag eftersom de två hade en stark vänskaps relation och det tog inte alls lång tid. Det jag tyckte synd om var att Pierre sa ’’Du år den enda kompisen jag har haft på det här plugget’’ Han har gått här några år och inte haft några vänner, hur svårt och tråkigt har inte det varit? Det väcker starka känslor hos mig och får mig att vilja läsa vidare.