Omdöme

Jag har lärt mig ganska mycket genom att läsa denna bok. Jag har lärt mig att vi människor kan ha så pass mycket rädsla inom oss och att vi tillslut kan besegra denna svaghet precis som Erik gjorde genom att våga stå emot farsan samt våga få ut allt man haft i hjärtat i fler tals år.
Jag tror att författarens budskap med denna bok är att barn behandlas så pass illa och att det måste ske en stor förändring. I tanke på att denna bok är tryckt 1981 och att det idag är 2011 så har det äntligen skett en stor förändring, nämligen man har infört något kallad barnkonventionen som säger att alla barn ska behandlas rättvist.
Jag tror att författaren har skrivit denna här boken för att vissa att allt är möjligt. Denna bok är väldigt gammalt i tanke på hur eleverna behandlades i skolan. De blev slagna av lärarna för minsta lilla sak vilket jag tycker är väldigt dåligt.
Jag tycker att detta är helt fel. Ingen ska bli slagen för att man tex inte kan något samtidigt påverkar detta också väldigt mycket barnens framtid. Eleverna ska kunna känna sig trygga och inte vara rädda för lärarna då man inte får de kunskaper man behöver för att kunna gå vidare i livet. Lärarna ska vara barnens förbild i kunskap, inte i våld.
Jag tycker att boken var väldigt lätt att läsa eftersom att språket var väldigt enkelt samt att budskapet i boken framgår tydligt, vilket gör att det är lättare att begripa vad boken egentligen handlar om. Jag tycker att hela boken är byggd på ett sätt där allt hänger ihop, vilket gör att det blir lättare att följa boken. Jag tycker att bokens handling var så pass bra att man ibland kunde känna att detta verkligen ha hänt på riktigt. Ibland kunde man känna slagen inombords som tex när Erik blev slagen med hundpiskan.
Scenerna som jag kommer ihåg var när Eriks mamman kom in och torkade blodet efter att Eriks far slagit honom. Mina tankar var utspridda åt olika håll. Hur kan han klara av allt smärta, hur orkar han, varför gör han inget åt det?
Jag kunde inbilla mig hur Erik verkligen kände sig. Att läsa alla dessa tragiska berättelser på hur Eriks verkligen behandlas fick mig att må dåligt. Jag menar att vi människor inte är skapade för att känna på smärta utan att leva ett så gott liv som möjligt utan våld.
Författaren använder sig av mycket utav miljöbeskrivningar för att skapa en balans och en stämning som får läsaren att inbinda sig att man verkligen befinner sig i just den situationen. Eftersom att miljöbeskrivningarna är så pass tydliga, får man en bild på hur samhället 1981 såg ut, vilket jag tycker är helt fantastiskt.
/Nasib