Blogg Nr. fi5e

Enligt min åsikt så tycker jag att författaren använde vändpunkter för att göra boken intressantare än vad man tror att den ska vara. Det som han har gjort bra är vändpunkterna i boken. Vändpunkterna i boken är ganska tydlig.

Jag tror att allt Erik vill är fly från denna värld och påbörja ett nytt liv någon annan stans. En plats där han kan nå sin dröm, få kärlek, få beröm, få kramar istället för slag. Den situationen som Erik har varit fått gå igenom är en av de värsta som kan hända i en människans liv. På den tiden så kanske det var en vana att bli slagen men jämför man med idag så känns det hemskt att bli utsatt för situation där en tonåring inte får den kärleken som man vill ha eller har fått känna.

En tydlig vändpunkt är när han fick reda på att han på att han skulle regleras till internatskolan i Stjärnberg. Det var då Erik fick slippa stryk hemma från sin pappa och det tycker jag att Erik fick en skön känsla av. Slut på stryk blev det inte i den nya skolan slogs Erik fortfarande och han blev också slagen av de äldre. Vad jag tror är att det var en vana vid den tiden att hamna i bråk och få stryk hemma.

En vändpunkt i boken var också när han blev kär i Marja som jobbade i matsalen bland de andra flickorna. Vid den tiden fick inte tjejer och killar träffa personalen men Erik var djupt kär i tjejen, så båda träffades i smyg utan att någon visste. Tyvärr så blev de fångade med tiden spred och rådisarna de till rektorn. Marja blev avskedad, men som tur fick Erik stanna kvar. Som hämnd gick Erik och slog ner en åt gången utan att rådisarna visste vem det var.

Det tyckte jag att rådisarna förtjänade. Just när han blev kär, när han fick smaka på lite kärlek så kommer de i vägen och förstör det för han. En till framsteg är att de blev rädda från honom därefter. Han fick lite frihet så att säga.

Den bästa vändpunkten tyckte jag var att när han stod upp för sig själv när han hotade sin pappa. Det tycker jag var väldigt starkt av Erik. Där måste man ge han (kredit). Situationen lyder så här: Erik kommer hem och Eriks mamma var mycket stolt över hans betyg. Pappan var inte så förtjust över vad Erik fick i betyg. Det uppstår en argumenterande konflikt mellan Erik och hans pappa över Marja. Erik står upp för sig själv och försvarar sig för första gången.

``Nu ska du lyssna på mig farsan. Du är ondskan själv och såna som du ska förgöras. Om ungefär en halvtimme kommer du att befinna dig på Sankt Görans sjukhus. Du kommer inte se på något av ögonen. Ditt näsben kommer att vara avslaget på flera ställen. Din ena arm kommer att vara bruten och du kommer att sakna en del tänder. Du kommer inte våga berätta, du kommer säga att du ramlat i en trappa. Fast ingen kommer tro dig´´.

Jag tycker att allt han har gått igenom och allt han har fått uppleva har gjort han till den mannen han blev när han svarade emot sin far. Enligt mitt perspektiv och min åsikt så gjorde han rätt val att stå emot sin far. Försök sätta dig i hans situation och tänk om du hade varit i hans situation hade du svarat din pappa på detta sätt?

Jag inte de flesta hade gjort det. Det är min pappa och vad som än händer så kommer han fortfarande vara min pappa. De flesta hade tänkt ja jag hade. Jag säger själv att jag aldrig hade svarat min pappa på detta viset även om han behandlar mig värst. Min pappa betyder all för mig nu, jag kan inte ens tänka tanken att ens sucka åt honom eller göra en liten rörelse. Kanske på den tiden så var inte relationen i så vass eller vad kan det bero på?