Karaktärerna
Erik presenteras som en väldigt intelligent 14-åring med bra fysik. Från början kändes det som att Erik hade accepterat det vardagliga våldet, såklart ville han att våldet skulle sluta, men han var inte intresserad av att försöka få slut på det. Redan vid andra kapitlet(femtedelen) av boken får man reda på hur han avskyr våldet och att han ska börja om på nytt, utan våld, i den nya internatskolan där han ska börja. Gängmedlemmarna i den förra skolan såg bossen Erik som jättestark, men vad de inte såg var att Erik använder sig av intelligent våld, han tänker efter hur var och när han ska slå, medan de andra bara sparkar och slår och hoppas på det bästa. Själv såg jag lite ner på Erik eftersom jag kände igen mig lite när det gällde intelligensen och åldern, men Erik utnyttjade inte sin potential, å andra sidan kunde jag förstå varför.
Eriks pappa presenteras och uppfattas av mig som en väldigt sadistisk person, som om han är beroende av att plåga andra eller att se andra plågas. Av mig uppfattas han som ondskan i Eriks liv eller ”Ondskan” i titeln. Han försöker alltid att hitta på en ursäkt till att ge Erik ”Eftermiddagsstryket”, antingen för att hans hår var för långt/kort eller för att han sträckte sig över matbordet. Eftersom han var större och starkare vågade Erik inte göra motstånd. Han var i stort sett problemet med Eriks liv.
Jag tycker att båda dessa personer kändes väldigt verkliga eftersom deras handlingar och beteende är vad jag tror samma handlingar och samma beteende som en verklig person med samma personlighet hade utfört/betett sig på. Handlingarna var rimliga både i väntade och ovändate situationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar