Miljön
Boken började med att utspela sig i Stockholm, men sedan,, flyttade Erik till internatskolan Stjärnbergs. Stjärnbergs var full av olika miljöer, den hade en stor matsal, många olika idrottsplatser, t.o.m. en bassäng. Det fanns mycket skog utanför skolan där Erik brukade befinna sig med sin vän Pierre och sin biologilärare och betrakta olika fågelarter. Sedan förändrades miljön utomhus, medan de olika årstiderna kom och gick. De två saker jag kommer ihåg mest när det just gällde miljö, var när Erik blev skållad och När han hällde en hink med avföring rakt in i kommendanten av rådet, Silverhielms mun. När författaren beskrev lukten och var avföringen hade kommit, in i Silverhielms mun och hur han sedan försökte hosta upp det, där kunde jag nästan själv känna vad han kände när jag läste boken. När Erik sedan skållades kunde jag också känna en del av hans smärta. Författaren beskrev vad som pågick inuti Eriks huvud som t.ex. chocken och att all gick i slow motion och sedan jämförde han smärtan med ett åsknedslag i en datacentral. Det jag tycker att författaren lagt ner mest tid på när det gällde miljöbeskrivningen, var slagsmålen. Han beskrev detaljerat var och hur träffarna sattes och vad följderna blev av slagen och naturligtvis känslan. ”Sen slog han med handkanten och full kraft rakt över den liggande näsroten. Det kändes nästan som omhandkanten skar ända in till kindbenet genom det krasande brosket. Och så kom naturligtvis en flod av blod ut över ansiktet på den långe.” var ett av de många citat som beskrev i detta fallet hur Erik krossade den andra killens näsa, alltså ett slagsmål.
Själv tycker jag inte att jag har mycket gemensamt med Erik eller de anda karaktärerna, men eftersom författaren beskrivit de olika händelserna så bra kände jag igen mig i varje händelse, det var faktiskt som att jag faktiskt var Erik sjäv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar