Boken är jätte intressant och jag tycker verkligen att författaren har lyckats fånga ens uppmärksamhet, eller i alla fall han lyckades fånga mitt intresse för att läsa boken, han har skrivit den väldigt intressant och hade många vändpunkter och var ganska tydlig. Hade jag varit Erik så hade jag nog aldrig klarat av den pressen han hade, jag tror att jag aldrig hade varit så stark. Hade nog rymt till ett helt annat land med andra miljöer, lagar och regler.
Erik är en stark person av sig som har gått genom så mycket och kämpat sig uppåt för varje gång någon har försökt sänka honom. Författaren har lyckats med att få en nästan tårögd. Men jag tror ändå att Erik vill bort och påbörja sitt liv på nytt. Det är nog det ondaste en person kan gå genom.
Jag blev lättad av att Erik fick flytta till en internat skola där han fick slippa sin pappas slag. Jag blev också glad över att Erik blev kär men det slutade olyckligt tack vare det fula rådet som styrde efter skoltid.
Erik slutade skolan och det var dags för honom att åka tillbaka hem till Stockholm. När han kom hem så var hans mamma stolt över sin son medan pappan inte var glad alls över hans betyg. Plötsligt blev det en liten konflikt mellan farsan och Erik, och för första gången så vågade Erik försvara sig själv. Han hade blivit en man som vågade stå för vad han sa och vågade säga emot sin far.
Hade jag själv befunnit mig i en sådan situation som Erik så hade jag nog inte sagt något till min farsa, men hade han däremot misshandlat mig varje dag och aldrig gett mig den kärlek som behövs till ett barn så hade jag nog sagt tack o hej, packat väskan och aldrig återvänt tills han verkligen bevisar att han är ledsen över vad han gjort. Men ändå hade jag levt med den bilden med att han misshandlar mig och jag hade definitivt inte vågat gå nära, tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar