Ett exempel på en peripeti, vändpunkt, är efter att Eriks vän Pierre lämnar skolan på grund av att han inte orkar mer. För att efter den händelsen blir nästan allt bra, och man kan se att lyckan har hittat Erik, förutom när han får ett brev från familjeadvokaten Ekengren, där det stod att Erik blir reglerad till internatskolan. Såklart blir Erik glad och tror att han slipper alla slag från sin pappa, men det gör han tyvärr inte. Han fortsätter bli slagen. Men senare mot slutet blir Erik kär i en servitris som heter Marja. Här fortsätter det goda.
Efter att Pierre har lämnat skolan, förstod Erik att han kunde hämnas på Silverhielm, och gjorde det på ett tillfälle där han hotade honom utan våld, kände Erik en avkoppling. Han tog också sin hämnd på skolavslutningen då han också fick massa applåder från publiken när han stod på scenen och tog emot priset som Pierre egentligen skulle få. Nu tog han både hans kompis Pierres hämnd som kom från rådet och han kände återigen en avkoppling och stolthet för det han har gjort. Denna hämnd var en sista gång för Erik och nu vill han bara leva ett fortsatt bra liv och lämna all ondska bakom sig. Även om han inte ville slåss mer, skulle han göra det om det verkligen behövdes för att han vill ta bort all ondska som finns i världen.
Den första stora vändpunkten ser jag när Erik blir reglerad till internatskolan, och den andra stora vändpunkten ser jag när han kommer hem med sitt betyg. Mamman bli glad och nöjd, men pappan blir inte alls nöjd. Så pappan ville då börja slå sin son, då Erik tog honom i rummet och sa: ”Nu ska du lyssna på mig, farsan. Du är ondskan själv och såna som du ska förgöras. Om ungefär en halvtimme kommer du att befinna dig på Sankt Görans sjukhus. Du kommer inte att se på något av ögonen. Ditt näsben kommer att vara avslaget på flera ställen. Din ena arm kommer att vara brutet och du kommer att sakna en del tänder. Och vet du vad du kommer att säga till dom, farsan? Du kommer inte att våga berätta, du kommer att säga att du ramlat i en trappa. Fast ingen kommer tro dig så kommer du att säga det.” Erik använde starka ord, och när han sa det till sin pappa, blev det ännu starkare och faktiskt mer avsett. För det är inte så lätt att säga sånt till sin egen pappa, om man verkligen menar det. Jag själv tycker att man aldrig ska säga sånt till sin pappa, men jag tycker att Eriks pappa förtjänade de orden. Självklart ska man undvika att vara jättearg eller sur på sin pappa, men om pappan inte bryr sig ett dugg om dig, och slår dig tills det börjar blöda utan någon anledning, varför ska man bete sig som ett redskap som Erik gjorde i flera år? Det är pappan som är vuxen och ska vara som mognast, förebild för sin son, men jag ser att det är motsatsen, det är Erik som är mer mogen än sin egen far. Eriks pappa har bara påvisat att han inte är mogen nog, men den enda anledningen jag skulle tycka synd om pappan, är om han verkligen har haft en dålig barndom, och inte har kunnat prata ut. För då är det inte lika lätt att kritisera honom.
Om jag ska tänka och se djupare i boken, fanns det många vändpunkter, men de kunde inte komma fram så tydligt eller så fanns det hinder för dem. Som det oftast alltid brukar hända, blir dessa eller denna stora vändpunkt på slutet av boken. För oftast är det då det blir en förändring som går mot ett bra och lyckligt slut, eller motsatsen.
Erik förtjänar ett lyckligt liv efter allt det han upplevt och sett. Det gör alla människor som får uppleva ett sånt liv, inte bara Erik. Nu har Erik, efter allt detta, ändå en tjej han älskar jättemycket att tänka på.
Boken slutade bra, enligt mig. För att Erik förtjänar ett bra liv i framtiden, eftersom han har varit med om saker han inte alls förtjänar. Och nu när han har träffat en bra kompis och skaffat flickvän, tror jag att han kommer att ha ett bra liv och bli en bra pappa längre fram i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar