logg 5 min sista

Logg 5


Den stora vändpunkten för det våld Erik utdelar tycker jag är när han blir “relegerad” från Läroverket och sitter på tåget på väg till sitt nya liv på Stjärnberg. Där på tåget får man följa Eriks tankegångar parallellt med att han för ett samtal med en medpassagerare. Hans tankar om att börja ett nytt liv som den okända Erik från Stockholm, den flitiga eleven som ville ha resultat och ogillade våldet. Hans entusiasm över att få en chans att ändra sitt liv eftersom han lämnar pappans tortyr bakom sig och den stämpel som ligist han ådragit sig på Läroverket, den förvånar och förbryllar mig. Att en sådan människa ens kan föreställa sig ett liv utan våld visar mig ännu en gång om Eriks inre styrka.

Att Erik ser det som en fördel att få lämna Läroverket är inte svårt att förstå. Där styrde lärare Erik och hans kamrater, eller försökte i alla fall styra dem, med våld och hot. Att Erik fick stryk av lärare var inget ovanligt, men som med sin far vände han hatet mot sig själv och försvarade sig med att stå med huvudet högt. Han hade ett väldigt enkelt system när det gällde lärarna på Läroverket. De lärare som inte använde våld mot eleverna respekterade han och det visade sig också i respektive betyg. De lärare som däremot använde våldet som straff och skrämselmetod vände sig Erik mot med hela sin personlighet. Som man förstår följde dessa betyg inte samma väg som de förstnämnda och rektor och lärare kunde inte förstå sig på de spridda resultaten i Eriks betyg.

En annan vändpunkt som jag ser det är Erik träffade Marja, en av flickorna som jobbade i matsalen. Han blev snabbt förälskad i Marja, och de träffades i smyg på kvällarna, det var nämligen så att det var förbjudet för elever att träffa personalen. Men det spelade ingen roll hur försiktiga de än var, för rådisarna misstänkte något mellan Erik och Marja och detta spred sig till rektorn. Så rektorn avskedade Marja med omedelbar verkan. Erik hämnades på rådisarna genom att klä ut sig och slår de en efter en på kvällarna. Ingen visste vem denna maskerade man var, men de hade sina aningar om att det var Erik. Men Erik klarar sig ifrån att bli relegerad, eftersom skolan inte har några bevis emot honom. Erik klarar till slut de två åren på Stjärnberg, och gick ut med bra betyg.

Det är den mest grundläggande berättelsen att en tjej och en kille blir förälskad och sedan går tjejen bort eller dör och killen vill ha sin hämnd. Jag tycker att det är en vändpunkt för när rektorn avskedar Marja släpper Erik ut allt sin ilska ut på rådet, som sedan leder till att rådet ledare blir livrädd och rådet på ett sätt ”dör”, det gör att de slutar hålla på med Erik, och han får
ganska bra betyg.

När Erik är hemma är Mamman är mycket stolt att Erik klarat av skolan med goda betyg. Styvpappan är emellertid mindre nöjd med Eriks skrala sedebetyg efter historien med Marja. När Erik plötsligt börjar säga emot och försvarar Marja blir styvpappan ursinnig. Men när de som vanligt går in i sovrummet stannar Erik upp och vänder sig mot fadern och säger; ”Nu ska du lyssna på mig farsan. Du är ondskan själv och såna som du ska förgöras. Om ungefär en halvtimme kommer du att befinna dig på Sankt Görans sjukhus. Du kommer inte se på något av ögonen. Ditt näsben kommer att vara avslaget på flera ställen. Din ena arm kommer att vara bruten och du kommer att sakna en del tänder. Du kommer inte våga berätta, du kommer säga att du ramlat i en trappa. Fast ingen kommer tro dig (s.282).

Jag tycker det var väldigt starkt av Erik att gå emot och hota sin far en gång för alla. Detta skulle jag själv se som en mycket tuff uppgift. Det är ju inte alltid så lätt att gå emot sin egen pappa, men Erik hade verkligen blivit tuff nu. Jag tror det var hans tid på skolan som låg till grund för hans tuffhet nu eftersom han slutligen vågade gå emot sin far. Jag såg det som en nödvändighet eftersom hans liv med största sannolikhet annars skulle fortsätta i den onda banan. Får hans far nu större respekt för honom i framtiden så tycker verkligen att Erik lyckats.

Jag tycker att när man läser igenom och ser hur hans farsa slår honom, vill man själv att Erik ska slå tillbaks och ge farsan vad han förtjänar. Jag tycker att det är lite en besvikelse att man inte får se hur Erik slår ner sin farsa, jag tror många läsare hade velat det. Därför hade jag velat att det fanns 10 till 20 sidor mer om hur Eriks liv blir efteråt, för att inte tala om farsans.

Man kan fundera efter man läst boken om ifall Erik ”vann” över ondskan på Stjärnberg eller ifall han förlorade. Personligen så tycker jag att det var bra av honom att vägra peppisar och stå emot systemet och allt det där, men däremot så måste jag säga att han föll tillbaka när han efter det att Pierre försvann. Han tappade då lite i det han hade kämpat för. . Även om man nu kan tycka att de förtjänade det, och att det kändes skönt att göra det, så tror jag inte att det var en så bra lösning, våld föder våld och våld skall inte bekämpas genom våld, som jag tidigare har skrivit. Jag anser att han besegrade ondskan där hemma när han vägrade ta stryk av sin far, i slutet av boken, men ifall han slog tillbaka som han sa att han skulle göra skulle vara ännu ett bakslag. Det skulle ge en tillfällig lösning men i längden skulle det inte hjälpa.

Jag tror att Erik kommer leva lyckligt om han då flyttar hemifrån, medan pappan inte kommer leva lyckligt, jag tror inte han kommer se på Erik på lika sätt som förut, han kommer inte kunna slå han längre och det kommer göra så att han brinner inuti. Om han slår Eriks lillebror kommer Erik såklart inte låta det ske.