Boken var väldigt sorglig fick mig att få ut så många känslor eftersom det var synd om Erik när han fick stryk och fick många rapp av sin pappa. Sorligast var ''hundpiskan'' eftersom hela han blev blodig och kladdig. Mina känslor kom inte fram längre på ett långt tag efter sida (60) eftersom det var då han bytte skola och hans liv förändrades kan man säga.
Han ville börja ett nytt liv och glömde det förflutna. Sitt gamla gäng, farsan... men ändå så tror jag han sakna sin egen Mamma för hon betydde mycket för honom hon grät när farsan slog henne det var inte så mycket hon kunde göra åt saken hon var ju en kvinna trots allt och på den tiden var det så att om hon inte tillät farsan att slå på Erik så skulle farsan slå ihjäl henne isf och jag tror inte att Erik skulle vela se de. Han skulle hellre själv vela bli slagen än att mamma blir det. Men sen när han kommer tillbaka från Stjärnbergs blir mamma glad över Eriks betyg. Då tänkte farsan avsluta det han påbörja men då kom Erik fram till honom och berätta en sak som förändrade farsans ögon!
Jag kan faktiskt inte känna igen mig själv i detta för då på Eriks tid var allting annorlunda!
Boken ger en person en väldigt bra upplevelse och så många tankar och känslor får man också
THANKS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar