Det finns två peripetier. Ena är i början. Det är då hans liv förändras. Han blir inte slagen av sin pappa längre. Han trodde att han skulle bli den person som inte har problem i internat skolan Stjärnbergs. Så blev det inte. Allt var ganska okej i början. Han fick reda på att lärarna inte slog eleverna. Det var en lättnad för honom. Efter ett tag så fick han reda på att de äldre eleverna styrde skolan och att de slog de yngre eleverna. Erik såg inte det som ett problem. Han hade ju övat hemma om man säger så. Han blev slagen varje dag efter middagen. så han kunde få några slag. Han var inte med gänget längre. Det var bra för honom. Han gav inte eleverna stryk i hans gamla skola. Detta va både bra för Erik och Eleverna.
Den andra peripetiern var när han fick sina betyg. Det var en dag han kom tillbaka från Stjärnbergs. Han visade betygen till sina föräldrar. Hans mamma blev jätte glad. Samt blev hans pappa fortfarande inte nöjd. Han ville slå han som han brukade göra. Han kan inte göra det längre. Han har blivit mycket mognare än förra gången. Erik drog in hans farsa in i sov rummet och låste dörren. Nu var han inne i sovrummet tillsammans med sin pappa. Jag blev förvånad över vad Erik sa när jag läste detta:
''Nu ska du lyssna på mig farsan. Du är ondskan själv och såna som du borde förgöras. Om ungefär en halvtimme kommer du att befinna dig på Sankt görans sjukhus. Du kommer inte se på något av ögonen. Ditt näsben komemr att vara avslaget på flera olika ställen. din ena arm kommer att vara brutet och kommer sakna en del tänder. Du kommer inte våga berätta, ssäga att du ramlat i en trappa. Fast ingen kommer tro dej så kommer du att säga deet.''
Hans pappa blev jätte skrämd över det han sa. Detta gjorde mig ganska glad på något sätt. Han var väldigt smart och mogen som jag sa innan. Slutet var perfekt tyckte jag. Det jag skrev nyss som han sa tyckte jag var fantastiskt.
-Rida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar