Femte loggen: Upplösningen

Boken hade två viktig peripeti (vändpunkt). Den första är typ i början i boken när Erik får ta reda på att han ska flytta hemifrån och börja i en ny skola, där han ska påbörja ett nytt liv. Denna vändpunkt gjorde att jag kände att det var en börja på en annan bok och som gjorde att jag ville läsa mer och mer för att veta vad som kommer att hända i Eriks nya liv.
När Erik börjar på den nya skolan märker jag hur glad han verkar vara att slippa se sin pappa och slippa hans slag varje dag. Jag blev också glad för Eriks skull för jag tycker att han inte förtjänar ett enda slag av sin pappa.

Den andra vändpunkten är när Erik återvänder hem igen och det händer i slutet av boken. När jag läste de sista sidorna gjorde de mig helt förvånad, för att man inte kan tro att det verkligen är Erik.
``– Nu ska du lyssna på mej, farsan. Du är ondskan själv och såna som du ska förgöras. Om ungefär en halvtimme kommer du att befinna dej på Sankt Görans sjukhus. Du kommer inte att se på något av ögonen. Ditt näsben kommer att vara avslaget på flera ställen. Din ena arm kommer att vara bruten och du kommer att sakna en del tänder. Och vet du vad du kommer att säga till dom, farsan? Du kommer inte att våga berätta, du kommer att säga att du ramlat i en trappa. Fast ingen kommer att tro dej så kommer du att säga så. `` (s.282)

``– Du kommer att säga så även om igen tror på dej. För om du drar in polisen så berättar jag bara vad har haft för dej i alla år. Du kan ju försöka slå mej med skohornet nu. Ut genom den låsta dörren kommer du ändå inte. När jag är färdig med ditt ansikte ska jag bryta vänster arm på dej. Jag ska bryta den rakt av armbågsleden och du kommer att vråla ända tills du tappar medvetandet. Jag svär på det, farsan. Jag ska verkligen göra det. Du ska få skrika och tjuta ända tills du tappar medvetandet av smärtan. `` (s.283)

Dessa två långa citaterna säger Erik när han kommer hem igen och träffar sin pappa. När jag läste de blev jag chokad och samtidigt glad att se hur Erik har ändrat och hur modig han har blivit. Jag tycker att det han gjorde och sa var rätt gjort att stå emot sin pappa som har behandlat honom på ett hemskt sätt och Erik visade att han inte längre var ett litet barn. Det märkte jag genom att när hans pappa slog honom i början av boken så vågade Erik inte göra något för han var rädd för sin pappa. Men när man kom tillbaka och han hade inte sett sin pappa på längre så började han skrämma sin pappa till döds med dessa orden och då märkte jag att inte lägre var rädd för sin pappa.

Jag tycker att det är ett passande slut för att den slutar lyckligt ändå om läsarna inte får ta reda på vad som kommer att hända Erik i framtiden, så jag tror att han kommer att ha en bra framtid.