Omdöme.... Warid

Jag tycker att bokens handling var jätte bra men den var inte den bästa boken jag har läst. Boken visade mig många viktiga budskap och jag lärde mig mycket av den. Den viktigast budskapen som jag lärde mig mycket av var att våld är ingen bra lösning till problem och de som använder våld till att lösa problem har inte tänkt på vad de egentligen gör. Som många brukar säga, att våld bara föder upp hat som i sin tur föder upp mera våld. Det menas att ändå om man använder våld för att lösa problem så kommer det ändå inte sluta för våld kommer att starta igen. Jag tror också att budskapen i boken är som en fråga till läsarna
”Vad är våld och hur kan vi stoppa våld?`` och `` Är våld bra eller dåligt?``. Det är därför författaren har skrivit den boken, han kanske ville att vi ska tänka på svaren till dessa frågor om våld.
Jag tror att boken utspelar sig kanske i mitten av 1900-talet för att det märker jag genom orden som författaren använder och som man inte använder längre i dag, exempel på ord: Farsan, morsan, dej, mej, gossar, rapp och herren. Dessa orden gör att jag märker att boken är skriven på ett gammalt sett för att det finns en del ord som vi inte använder längre idag. Jag märker också att boken är skriven i mitten av 1900-talet genom att det är en annan klädsel i skolan och att lärarna får slå eleverna i skolan.

Ibland var några sidor/kapitel ganska lätta att läsa och förstå och ibland var det ganska svårt att läsa och förstå vad det handlade om. Men när jag läste klart boken kunde jag ändå förstå vad den handlade om och vad som hände i bokens handling.

Boken är baserad på en sann historia. Jag tror att författaren skriver om en svår uppväxt som kanske han själv har upplevt när han var liten, istället att författaren använder ”jag” form så skriver författaren med namnet Erik som ska föreställa hur författaren har upplevt genom att han berättar hur huvudpersonen Erik upplever i boken.

Jag tycker att boken var långtråkig i början för att samma saker hände hela tiden men efter ett tag så börjar jag komma in i boken och det började bli mer spännande när händelserna blev flera och varierade sig.
Det som hände i början var att Eriks pappa slog Erik och det gjorde att jag kommer mest ihåg hur pappan slog Erik i rummet. Den hemska scenen som jag kommer mest ihåg var när pappan slog Erik tills Eriks blod började spruta ut ur kroppen i hela rummet och då tappade Erik medvetandet. Detta är verkligen en hemsk scen och som verkligen visar ondskan, våld och barnmisshandel i boken. Efter som händelsen var så alvarlig och känslig så fick jag en ganska bra bild av händelsen framför mig. Det finns många viktiga och känsliga citater som jag tycker är bra men den som jag tycker mest om var när Pierre och Erik låg i sina sängar och sa en del speciella meningar.
``Sover du Pierre?``, ``Ja nästan``, ``Jag ville bara säga att du är min kompis``, ``Du är min kompis också, Erik, du är den enda kompis jag haft på det här plugget``.
Dessa meningar är ganska viktiga för Pierre och Erik och som jag tycker är ganska känsliga. För att de får ta reda på sanningen om hur värda de är för varandra.
Författaren har använt olika berättartekniska, han har beskrivit en del händelse efter varandra och författaren skriver också på det gamla sättet genom att använda olika gamla ord som vi inte använder mer idag.

``Ondskan`` påminner mig ganska mycket om en bok som heter ``Pojken som kallades Det``. Jag tycket att det finns mer likheter än skillnader i dessa två böckerna. Genom att båda huvudpersonerna i böckerna inte har en rätt familj liv och de misshandlades av sina föräldrar. Erik blev misshandlad av sin pappa och pojken som kallas Det blev misshandlat av sin mamma och han hade många andra regler mer än och ett svåre liv än Eriks. Som tillexempel han fick inte sitta med de vid mat borden och han fick äta familjens rest mat om det blir. Han fick inte heller sova eller bo i huset som familjen bodde i, så Erik hade bättre liv än den andre pojken.
Båda pojkarna var annorlunda i skolan än hemma och det hände olika saker i deras liv. Båda historierna var baserade på en sann historia och som lyckligt viss slutade lyckligt och bra. Men Eriks slut var bättre än pojken som kallades Det. Jag tycker att både böckerna var hemska och ganska känsliga. Jag rekommenderar att de som är i min ålder ska läsa de två böckerna men jag tycker att böckerna passar till de som äldre än de som är i min ålder. Varför jag tycker att böcker passar till min de i min ålder är för att man kan lära sig hur det var i då tid och hur barnen levde och hur svårt livet var för en del barn.